Något som är lite trist är allt som ligger kvar från rivningen av stugan. Gamla kuddar, plankor, takpannor, plåt, dörrhandtag. Ja, typ massa skit som jag egentligen trodde vi betalade för att bli av med. Men detta är väl typiskt hantverkare och byggen. Det är väl bara början av allt som kommer fuskas och missas och slarvas med. För det där med städning ingår ju inte direkt i någon hantverkares arbetsuppgifter. Definitivt inte när man rivit ett hus verkar det som. Adam är inte lika irriterad som jag. Jag tycker det är skamligt att ta betalt för sorterat avfall när en tredjedel av skräpet ligger kvar på tomten. Okej, markarbetarna börjar när som helst med sitt jobb. Så dom kommer väl forsla bort allt när de ändå ska skikta bort översta lagret av marken. Men det är väl inget som blir gratis.
Men bland all skit hitta vi faktiskt fina tidningar från 60-talet. Så dessa har jag torkat och bevarat fina annonser som jag tänker pynta insidan av vår skafferidörr och eventuellt göra en tavla till toaletten med en reklambild passad dit och även en skönetsreklambild som jag tänkt göra till tavla i vår walk in closet. Så lite fint fanns de ju bland all skit. Och jag gillar ju att samla på minnen och oersättliga prylar. Så vi kommer ändå ha några fina minnen från detta fula lilla torp.
Jag han nästan inte komma innanför dörren hemma innan vi bestämde oss för att åka till vårt Glömsta. Vi var så nyfikna på hur vår tomt såg ut utan stugan och utan de mesta av resterna av den. Dock blev vi lite missnöjda att det var en så stor del av källaren kvar. Vi trodde att dom skulle ha slått bort taket så att de kunde plocka ur pannan och slänga nu samtidigt. Men de är inte färdiga än. De har nog förmodligen tänkt att göra de nästa gång. Sen kommer nog markarbetarna att krossa resten av källaren och fylla igen hålet så det försvinner helt tills de ska börja med att jämna ut marken och börja med plattan.
Idag kändes det oerhört bra att komma till Bertils väg. Det syns att de är något på gång nu. Man kan till och med se att vårt stora hus får plats där nu. Lite svårt att måla upp det framför mig. Men jag ser åtminstone att det går framåt och det kändes inte ens tomt eller sorgset att stugan var borta. Snarare bra, jag är lycklig att vi kommit ett steg närmare vårt hus. Om drygt två månader kommer huset levereras och stå här. Overkligt.








Jag var tvungen att ta ett kort på granntomtens "toppen" dränering. Vi visste att den där tomten va full med vatten när det till och med låg en skog där innan. Vi trodde att de skulle vara tvugna att påla för att få dit plattan ordentligt. Men de verkar inte ens dränderat så oerhört bra. För spana in vattnet som redan samlats vid huskanten. Inte bra. Och de bygger fortfarande. Stackars dom som kommer bo där när bygget är klart. Nästan så att man vill visa detta fotot när de kommer dit på husvising. Vi har turen att vi bor längre upp på höjden, de har otur att allt vatten uppanför oss rinner ner till dom och landar här. Usch. Tur vi har två björkar mot deras tomt. De dricker ju mängder med vatten varje dag. En stor björk kan dricka upp till 350 liter vatten per dygn, och våra björkar är närmare 15-20 meter höga. Men den dagen vi tar bort björkarna, då lär grannen få översvämning!!
Vår fula lilla stuga försvann ju igår. Och eftersom jag inte var på hemmaplan mmsa Adam mig med trettiotal foton så jag skulle känna mig delaktig. Eftersom de inte var någon barnvänlig plats för ett barn stanna Adam och Juni kvar i bilden och kikade. Juni tyckte de va jätte häftigt att se hur maskinen bara sopa undan huset. Hej då huset. Rivningen tog bara några få timmar. Nästan lite sorgligt. Förmodligen har byggnationen av detta lilla hus från 20-talet tagit väldigt lång tid att bygga, så är det förstört och bort kört på nolltid.